Sitter i vårt klassrum och stirrar in i den vita dekorerade gardinen här bredvid mig.
Den är skitig och ganska ful, faktiskt? Ett störningsmoment för mig just nu..
Lyssnar på annas sång med Parken. Den får mig på något sätt, varje gång jag hö på den, att typ flyga ut ur mig själv och titta på mig och studera mitt nutida jag. Vad hände? Varför hamnade du här? VAAFAAN HÅLLER DU PÅ MED?!

Jag ogillar starkt att vara tonåring, ungdom eller ibland att ens va över 3års åldern. Att veta saker och ting som man inte vill veta, veta sanningen och dens innebörd. Det är jobbigt. Man ska inte se fram emot att bli äldre. Hellre stanna i stadiet då man bråkar om olika hårsnuddar eller pennor och inte med någon man fallit för eller andra saker som får en att bara vilja läga sig i fosterställning och gråta tills allt är över.

Saknar sommaren och de minnen som skapades då. Saknar det mycket. Men man kan inte stanna vid i happyland förevigt. Så klart måste man få negativa smällar som får en att falla i fel riktning. Ingen säger att det är kul, men ibland är det bara bra för ens egna psyke.

Mycket känslor som vill ut på en gång, mycket som bubblar och trycker på en men inget händer. Inte just nu. Men känner att snart kommer något brista, smälla och fräsa men vet inte vad riktigt. Kan inte sätta fingret på det för måste hålla för såret på min läpp som det pissar blod ur just nu. Hungern kurrar i magen och jag tuppar snart av. Tur att jag ska träffa härliga och bästa Helena om 10 minuter längtar!! Känns som bästa Helena Wallin kommer hjälp mig på traven, emot det ljuset i tunneln jag ännu inte kan se.
Vid halv 6 kommer mammsen hem till mig och även lilla syster jag inte träffat på länglänge verkligen. Saknar tiden då allt man tar förgivet fanns där och var orubbat. Mycket man önskas ha, men mycket finns inte längre. Saknar allt.

Skriver senare om jag har något som kryper ut i mina fingrar och som kan tydas i förståliga ord.

PUSSEN!

Ungefär så känner jag mig... Wtf?

♥