Jag hatar att jag är nyfiken.
Jag hatar att jag intresserar mig.
Jag hatar att jag ens bryr mig.
Jag hatar att jag på nått vis alltid får dåliga nyheter.
Jag hatar att jag inte har ett bra självförtroende.
Jag hatar att jag alltid kan ge upp så lätt.
Jag hatar att ingen ser mig så som jag vill synas.
Och jag hatar att jag just nu tappade intresset helt för innebandy.

efter två år på bänken och ännu ingen framgång...?
då kommer den inte komma heller.
lika bra att inse skiten nu och hitta nått nytt.



varför nu..